Wohlgart Andersson / 26 mars, 2019

Mitt liv i Thailand, del 7 av 9

Allting blir inte skrivet i rätt ordning, jag kommer på saker som hänt efterhand.

Roi-Et är en liten trevlig stad i Nordöstra Thailand. Den är byggd som ett spindelnät, runt en liten sjö, ungefär som Filipstad, som är byggt omkring en korvkiosk. I sjön finns en ö det går flera broar till. Sjön är smet full med fisk, de har det faktiskt riktigt trångt! Likt förbaskat är det förbjudet att fiska där, fisken är avsedd för munkarna.

Jag hade min motionsrunda här, det fanns sex öl stopp platser efter vägen. Hoppade man över en av dem, kunde man gina över broarna till andra sidan. Annars blev det runt 3 km att gå. Här på ön hade man motionsslingor och ett 10-tal  träningsredskap. Det fanns även en liten konstgjord sjö på ön. Här fanns också gymnastik för alla damer. Det var hon alltid iväg på. Jag fick skjutsa henne de 900 metrarna, att motionera dit var inte populärt, även om det hände ibland.

När jag kom till Roi-Et första gången, skulle vi vara barnvakt åt en 5 åring och en 7 åring, över en helg. Kändes lite oroligt, det var inte helt lätt. Kunde bara två ord på thailändska, det var ”örfil” och ”skynda dig”, men det var en vokabulär som räckte hela helgen! Det blev lättare när jag insåg att barnen kanske var mutbara!

Jag lade upp 5 st. 20 bahtare åt dem var. Förklarade sedan med hjälp att jag skulle ta tillbaka en sedel av dem varje gång, de inte gjorde som jag sa. Det här funkade riktigt bra, och jag behövde aldrig ta tillbaka några pengar. De tjänade bra, det var 30% av vad en vuxen tjänar i Thailand på en dag!

Jag hade många väldigt trevliga år med den här tjejen, och blev ompysslad som man blir av att ha thaitjej. Men jag trivdes inte i Roi-Et. 7 mil till närmaste badställe, om man inte ville bada i pool. Just inga Thaiare kunde engelska vilket ofta ställde till problem. Det bodde 2-3 svenskar i byn, fanns många andra falanger, men kändes inte kul att bara prata engelska jämt. Det var sällan vi satt på puben med enbart svenskar, då pratade man ändå engelska så alla kunde vara med i samtalet.

Läste sedan en annons på Blocket, om en lägenhet som var till salu 80 meter från beachen. Den låg mellan BanPhe och Rayong. Den kostade 640.000 baht, och för första gången frågade jag barnen vad de tyckte. Så här såg lägenheten ut då.

De tyckte jag skulle slå till på den, så då blev det så! De tyckte väl antagligen att det var bättre än förstöra pengarna på thaitjejer! Den var klädd med heltäckningsmatta i ett bedrövligt skick. Den kastade jag ut och lade in ett parkettgolv istället. Jag satte också dit en köksutrustning, så jag kunde laga mat. Det rustades totalt för 175.000 baht. Jag byggde in två stolpar med gipsskivor, jag fick på så sätt väggen längre, och kunde placera sängen i hörnet. Jag tapetserade med sedan med en tegeltapet. Den här glada tjejen hjälpte mig tapetsera, hon hjälper mig städa också emellanåt. Hittar tyvärr inte bilden där hon håller upp tapeten, där hon sträcker ut sig i sin fulla längd.

Jag brydde mig inte om badrummet, här fanns badkar, de andra som rustade rev ut det och satte in tvättmaskin och dusch istället. Jag ville ha badkaret kvar, då kunde jag sitta och duscha, när jag hade förlängt slangen. De här slangarna är alldeles för korta, och man får ha väldig akrobatik för att nå till de ädlaste delarna av kroppen. Så här ser lägenheten ut idag.

Diskbänken blev placerad på balkongen av flera anledningar. Dels behövde jag bara dra för draperiet, för att slippa se disken. Det hade också blivit svårt med höjderna till avloppet om jag placerat den inomhus. Jag diskar iaf. aldrig, det är det alltid någon annan som gör.

Nu ville jag ha med mig min tjej från Roi-Et till min nyinköpta lägenhet. Hon följde med mig hit två gånger, men jag hörde på henne att hon inte ville bo här. Jag förstod henne, det är inte helt lätt att lämna sina rötter, eller där man är uppväxt. Jag har själv provat flytta till Lidingö och Motala, men jag trivdes inte. Jag pendlade från Lidingö till Sundbyberg vilket blev ganska långa dagar, trots bra förbindelser.

Hon ville bo kvar i Roi-Et och jag ville bo efter kusten. Därmed gick vi skilda vägar, men har ännu kontakt nästan varje vecka. Hon skaffade ny man i Norge, bara några veckor efter att hon fått veta, att jag hade andra damer här i Thailand. Det hade jag förväntat mig också. Nedan en gruppbild på hennes nya man och två andra kompisar i Norge, med deras män.

Hon är mån om att någon tar hand om mig märker jag, och hon har talat med damer jag träffat efteråt. Jag får de varmaste rekommendationer av henne, trots att jag inte har några pengar kvar! Det är en underbar tjej, det tycker jag fortfarande, skulle helst vilja krama henne varje dag! Men nu är det nog slut kramat, chansen att jag träffar henne är inte stor. Då får jag väl gratulera norrmannen först och klappa honom på ryggen, innan jag kramar och gratulerar henne!  Jag kramar aldrig karlar, eller ger dem komplimanger, det är inte min stil!

FILED UNDER : Mitt liv i Thailand