Wohlgart Andersson / 5 mars, 2019

Mitt liv i Thailand del 4

Jag bestämde mig för att inte ha en fortsättning med henne, men behöll henne ett tag, jag var väldigt förälskad i henne, kunde inte riktigt släppa henne. Nästa gång jag åkte, umgicks vi igen. Vi gjorde en lång utflykt till Lampang och Chang-Mai, där hon kom ifrån, det gjorde vi året före också. Vi tog in på ett hotell efter 40 mil, nu var det bara 30 mil kvar dagen efter. Det var ett billigt hotell, utan jordfelsbrytare eller skyddsjord, med madrasser något mjukare än en sten.

Hon var en mycket duktig chaufför, och gillade verkligen att köra bil! Antagligen det som var anledning till att hon gjorde som hon gjorde. Hon hade tidigare bett mig att finansiera en bil, men jag avstod eftersom jag köpt marken några månader tidigare. Hon kunde ha den bil hon hade ett tag till, tyckte jag. Hade hon däremot gjort det före, då hade jag nog ställt upp på det.

Mauy var en driftig kvinna. Hon gjorde en resa till Lampang en gång i månaden, inte bara för att hälsa på föräldrarna. Hon hade kommit på en lämplig sysselsättning åt ”Crazy Brother”. Alla i familjen skulle hjälpa till så gott de kunde, och de gjorde det också!  De skulle åka runt i staden och samla in bilbatterier. Hon kör och han bär batterier.

Det här var en lönsam affär, man slog batterierna i en sten, efter att tömt ut batterisyran i marken på den stora tomten i Lampang. Jag gick varje gång i den stora trädgården. Det luktade väldigt gott, tills man kom till platsen där batterisyran var. Detta borde t.o.m. miljömyndigheterna i Thailand intressera sig för, men det skedde inte såvitt jag vet! Man kunde sedan sälja bara blyet, det går som bekant inte att göra i Sverige, kan ju finnas en anledning till det!

På sidan om taxiverksamheten i Pattaya bedrev hon en tvättinrättning. Blev väl inte så lönsamt, så då startade hon upp en caféverksamhet med ett speciellt kaffe istället. Hon höll på med något mer också som jag inte kommer ihåg. Alla affärsidéer funkar ju inte, men det vet man inte om man inte har provat! Hon har rätt inställning, och nog den enda jag vet som kan tänka västerländskt. Hon är inte buddist som alla andra, hon uppgav sig vara kristen. Det märker man också när de säger ”Oh my God, istället för ”Oh my Buddha, hur säkert det tecknet nu är!

Bilen hon köpte för markpengarna, fick hon inte behålla! Den kom kronofogden och hämtade. Det tror jag faktiskt det var fadern som hade ordnat med! Han tyckte inte heller att Mauy behövde en ny bil, det var bättre att betala på sjukhusräkningen. Att hon skulle lösa taxiverksamheten ändå, verkade han inte alls orolig över! Det behövde han heller inte vara, en begagnad bil införskaffades ganska snart!

Vi var tillsammans i fyra år och jag trivdes som fisken i vattnet, tills hon sårade mig. Jag fann för gott att avsluta, och skaffa en annan. Man blir lätt bortskämd om man har thaitjej, jag ville göra ett nytt försök, tycker de är så ödmjuka kramgoa och fina!

Hade blivit blåst på min mark, och insåg det var bättre att hyra en markbit. Jag fick sedan se på sommaren, att de sålde modulhus i Pattaya. Det var en svensk som hette Jan Malmsten, så bra tänkte jag, inget trassel med språket! Men det visade sig bli andra problem!! Han hade en liten nystartad resort 15 km utanför Pattaya. Idealiskt tänkte jag, då kan man bara flytta huset om man inte trivs längre! Jag betalade 25000 baht i handpenning, för att åka ner på hösten och titta på marken i verkligheten. Jag insåg att det här var fel, men var för snål att gå miste om handpenningen, så jag fortsatte i galenskapen istället.

Det här var inget modulhus som gick att flytta! Jag blev lurad från första stund! Han bedrev uthyrningsverksamhet på alla som byggde sina hus där. Vi var sju stycken som hade gått på samma nit! En skicklig säljare som snackar trovärdigt tror man! Den ena blåsningen efter den andra. I ett komplett hus ingår inte t.ex.toa/dusch eller kök, Han hyrde ut huset för 7000 baht, av det var 3900 baht som jag fick betala i markhyra varje månad! Väldigt dyrt för att vara 15 km från kusten. Här går att hyra mark mycket billigare, då får man 3 kilometer till densamma!

Det finns mycket att berätta om den här mannen, många talar om honom. Tre som tidigare haft hus där, den ena fick översvämning, och övergav huset. De andra såg till så Malmsten blev uppsagd från kontraktet han hade på marken. Till mig uppgav han att det var hans mark. Malmsten fick en markbit strax bredvid istället, men de som byggt sina hus under Malmstens tid, fick inte använda poolen på hans område.

Jag blev till slut av med huset, efter att ha haft det på uthyrning ett par år. En vänlig man från beachen jag bor förbarmade sig över mig. Fick tillbaka ungefär en tredjedel mot vad det kostat. Jag slapp att ha med Malmsten att göra, vilket kändes som en lättnad. Han försökte hela tiden att förhala mitt kontrakt, med att skuldsätta mig på nya hyror. När jag bad om hjälp att få det nedplockat, skulle jag få vänta i 3 månader. Han hade antagligen en hög hyra själv, resorten som startades upp var väl ingen större framgång.

Vill jag nu titta på huset har jag bara några kilometer att åka. Han har byggt in den stora verandan och gjort ett rum där. Så nu har det blivit två rum och kök av huset.

FILED UNDER : Mitt liv i Thailand