Wohlgart Andersson / 20 februari, 2019

Mitt liv i Thailand, del 2

  (1:a finns på 24i.se)

Anledningen till att jag lade första kapitlet på 24i, är naturligtvis att jag vill ha fler läsare. Vis av erfarenheten med min serie ”Gropungar” valde jag att lägga resterande här istället. Gropungar försvann när jag fick sparken på Lindenytt. Det har gått att hitta några av dem på amerikanska servrar. Dessa finns i katergorin Gropungar till höger. Nu ville jag kunna styra över dessa, även om jag inte tror man får sparken lika lätt på 24i. Allting korrekturläses där och det är bara en blogg som inte publicerats. När jag blev nykter förstod jag varför.

Jag åkte alltså till Thailand första gången 2004. Mitt första misstag var att jag åkte bara en vecka. Skulle ju bara kolla, och lära mig lite om landet. När man ska till Thailand är tre veckor ett minimum, helst längre om man kan! Hade äldsta sonen med mig, han grät när vi stod på flygplatsen och skulle åka hem till Sverige. Han tyckte Pattaya var ett paradis, med hålligång dygnet runt om man orkade. Han åker numera själv varje år, och har gjort i flera år.

En av de anställda var berest i Thailand sedan flera år tillbaka, han föreslog att vi skulle åka till Pattaya. ”Det är ett Bangkok i miniatyr”, sa han. Det kan jag hålla med om, det som inte finns i Pattaya, det finns inte i hela Thailand brukar jag påstå! Staden har ett skamfilat rykte, eftersom det är en stor sexindustri där. Men sexindustrin är spridd över hela landet, det ska inte bara Pattaya få skulden till.

Jag tycker det tillhör allmänbildningen att ha besökt Pattaya, om man varit i Thailand. Till Pattaya åker både barnfamiljer, ungdomar, medelålders och pensionärspar. Nedan en bild på glass som heter banana, vad nu det har med Pattaya att göra. Hittade ett annat kort som jag tror är taget från templet.

Pattaya var från början en liten fiskeby. På 60 talet placerade jänkarna en flygbas mellan Pattaya och Rayong. De skulle av någon outgrundlig anledning kriga mot Vietnam, då var det passande att ha en flygbas i Thailand. Men de gick bet med Vietnameserna! De grävde gångar och dök upp på de mest märkliga ställen. En kompis till mig kröp i dessa gångar, när vi gjorde ett besök i landet. Själv har jag cellskräck, så jag följde aldrig med på den upplevelsen.

En som förutsåg Vietnamkriget var Graham Greene. Det skrev han om i rum 214, Saigon Continental. Jag har själv bott på hotellet och i samma rum. Jag skulle prompt ha det rummet, för tänk om det satt lite författaregenskaper kvar i väggarna! Rummet är i ett hörn, med utsikt över torget, och en större gata, så det var inte så konstigt att det var dyrt.

När jänkarna var lediga ville de roa sig, och åkte in till Pattaya. Thaiarna var inte sena att förstå att jänkarna hade fickorna fulla med pengar. Dessa ville de ju så klart ta del av, själva var de väldigt fattiga. Vad ville då jänkarna ha?

Det byggdes upp barer för flickor som ville sälja sin kropp. Det ville de säkert ha, efter att ha krigat ett tag. Barägaren tjänade ju också pengar på det! Flickor från främst Nordöstra Thailand, som är Thailands fattigaste område, flydde till Pattaya för att försörja sig och sin familj.

Det började expandera ännu mer på 80 -talet, de som då investerade har tjänat på sin investering. Jag vet en som köpte lägenhet i Pattaya för 30.000 kr 1983, den såldes för över 300.000 kr för c:a 10 år sedan. Jag var själv med och bjöd till 250.000 kr. Vad slutsumman blev fick jag aldrig riktigt reda på.

Det har lika gärna kunnat vara Ban Chang som växt istället för Pattaya, den byn ligger närmare deras flygbas än vad Pattaya gör. Flygplatsen heter Utapao, det är en internationell flygplats, men härifrån går mest inrikesflyg. Att det blev Pattaya istället, berodde nog på att det ligger vid havet.

Under den här första veckan träffade jag Mauy på den andra dagen, hon körde svarttaxi i Pattaya. Jag blev förtjust i henne från början, hon hade allt tyckte jag! Jag inleddes i frestelse, och begick ett äktenskapsbrott. Den här tjejen umgicks jag med resten av veckan. Jag längtade efter henne så fort jag kom till Sverige. Andra året tog jag med henne till Sverige över sommaren, då hade min skilsmässa blivit klar sedan någon månad tillbaka.

Under den här första veckan bodde vi på ett hotell efter Second Road i Pattaya. Jag skulle gå och köpa cigaretter vid 7/11. För att göra det, måste jag passera den stora gatan. Från balkongen ropade hon att jag skulle vara försiktig när jag passerade den, så jag inte blev påkörd. Jag hann tänka att kanske älskade hon mig lite ändå, när hon i nästa andemening uttryckte: ”Hur skulle jag då klara mig”. Den där sista meningen hade jag klarat mig utan!

FILED UNDER : Mitt liv i Thailand